Stockholms handikappridklubb grundades 1959 av sjukgymnasten Kristina af Geijerstam, en svensk ryttare och aktivist för personer med funktionsnedsättningar. Verksamheten började med en grupp polioskadade ryttare, men med tiden utökades verksamheten till att även inkludera ryttare med andra funktionsvariationer.

Med från start var också Kristinas nära vän Lis Hartel, en dansk dressyrryttare som i 20-årsåldern drabbades av polio. Lis Hartel är mest känd för sin insats vid de olympiska spelen 1952 i Helsingfors, där hon vann silvermedalj i dressyren. Hon blev den första kvinnliga olympiska medaljören i ridsport och var dessutom den första ryttaren med funktionsvariation att delta i de olympiska spelen. Genom sin bedrift blev hon en förebild för många med liknande utmaningar.

Tillsammans delade de en vision om att främja ridning som en tillgänglig och inkluderande sport. Kristina af Geijerstam var också en viktig förespråkare för att öka medvetenheten om behov och möjligheter för personer med funktionsvariationer inom ridsporten. Genom sitt engagemang blev Stockholms handikappridklubb starkt etablerad och har haft stor betydelse för utvecklingen av pararidsporten i Sverige. Flera duktiga ryttare från SHRK har varit framstående i svenska, nordiska och internationella tävlingar. Vid de första VM-tävlingarna för handikappade ryttare vanns en klass av Mona-Lis Petersson från SHRK. På Ågesta Ridskola har två SM och ett flertal DM ägt rum. Klubben arrangerar KM varje år.

Kristina af Geijerstam var aktiv i klubben som ordförande, ledamot och mentor fram till sin död 2006. Varje år delar klubben ut ett stipendium till Kristinas minne.

1959
Stockholms Handikappridklubb grundades av Kristina af Geijerstam på Enskede Ridskola. Vid de första ryttartävlingarna på Lida närvarade observatörer från olika delar av Sverige samt Danmark och Norge. Klubben var medarrangör till de första Nordiska Mästerskapen för handikappade ryttare på Strömsholm.

1962
Klubbens första ridläger ägde rum sommaren 1962.

1967
Ridfrämjandet tar upp handikappridning i sitt program.

1980
Klubben flyttar till Ågesta Ridskola, där verksamheten fortfarande bedrivs.

1983
Klubbens första dagridläger i samarbete med Ågesta ridskola.

1998
Drottning Silvia och talman Birgitta Dahl besöker SHRK.

2000
Kronprinsessan Victoria besöker SHRK.

Medlemmarna i SHRK tog tillsammans med Ågesta Ridklubb flest ”Ridborgarmärken” i landet, vilket resulterade i en delseger (50 biljetter till Globen-showen den 3 december) och totalsegern (en hinderpark för 30 000 kr). Priset mottogs i Globen av Kristina af Geijerstam.

2001
Stockholms Handikappridklubb vann ”Viktoriahästen”, som finansieras av Åbytravet i Göteborg. Klubben hämtade priset 5 maj 2002 vid en ceremoni där hovstallmästaren överlämnade ett bevis på priset, en handikapphäst.

Från Solvalla kom en förfrågan om klubben ville delta med sin handikappvagn och körhästen ”Picasso”. Den 10 november 2001 körde de som första ekipage i defileringen till loppet ”Konung Carl XVI Gustavs Silverhäst” (Kronprinsessan Victorias fond, Final). Ågesta Ridskola sponsrade deras deltagande.

Polishästen ”Utter” och hans ryttare Ulla-Karin Karlsson deltog på initiativ från medlemmar i klubben i luciafirandet år 2001 och hade en liten uppvisning i ”Utters” sätt att arbeta.

2002
21 oktober kunde Stockholms Handikappridklubb efter lång tids sökande köpa en lämplig häst till klubbens aktiva ryttare och kuskar, Karlo.
Klubben deltog i luciafirandet med Karlo, Picasso och den nya maratonvagnen.

2003
Klubben deltog i luciafirandet med Karlo och ponnyn Tage som lånats från Gammelgårdens stall, vilket blev ett uppskattat inslag i showen.

2004
Klubben fick en ny körhäst, Leon, som ursprungligen var tänkt till Nicke Pålssons fyrspann.

2006
Kristina af Geijerstam, klubbens grundare och eldsjäl, lämnade vid sin bortgång ett stort tomrum. Saknaden kommer alltid att finnas kvar hos dem som haft förmånen att känna henne.
Kristinas önskan var att klubben skulle bestå och ge funktionshindrade i alla åldrar möjlighet att rida och köra häst. Alla måste nu hjälpas åt för att uppfylla hennes önskan och fortsätta driva klubben i hennes anda, där grunderna i klubbens strävanden är att ge tillfällen till trevlig samvaro där medlemmarnas egna förutsättningar beaktas.